Pragmatism v. principfasthet i nordisk förmögenhetsrätt – ett förord och något mer

Abstract

Så löd således titeln på det mycket välbesökta nordiska seminarium som avhölls den 22–23 november 2018 i Stockholms Centre for Commercial laws lokaler. Det har nu gått ganska lång tid sedan seminariet avhölls och även om det initialt fanns stort intresse att ge ut en bok baserad på seminariet satt det långt inne innan det hela blev av. SCCL gjorde emellertid den bedömningen att det var värt att likväl försöka sammanställa en skrift i centrets skriftserie särskilt då ämnet åtminstone i svensk rätt synes ha fört en synnerligen tillbakahållen tillvaro. När jag t.ex. läste Sverre Blandhols avhandling Nordisk rettspragmatisme med underrubriken Savigny, Ørsted og Schweigaard om vitenskap och metode var det med stor spänning jag letade efter det svenska inslaget i denna nordiska framställning blev jag inte särskilt förvånad att det svenska inslaget var minst sagt begränsat.
En hänvisning till Karl Olivecrona hittade jag, men när jag därefter rannsakade mitt minne och försökte bilda mig en uppfattning om vad jag hade lärt mig under grund- och forskarutbildning blev svaret enkelt; ingenting. Alla de metodseminarier som jag deltagit i under min egen lärare Jan Hellner, först som amanuens och sedan som forskningsassistent, eller som jag under min egen forskarkarriär anordnat och deltagit i, hade aldrig någonsin berört den ”rörelse” och de avtryck som pragmatismen hade lämnat. Pragmatism levde i min egen föreställningsvärld som det synsätt som såg rättsvetenskap som ett hot mot det sunda förnuftet bland domare och advokater vilka brukade framhäva att de aldrig hade tittat ens i lagboken sedan de lämnat universitetet.