Ren förmögenhetsskada – den fortsatta rättsutvecklingen

Abstract

Handledningen av doktorander var på 1980-talet inte lika formaliserad och byråkratiserad som den är idag. Begreppet biträdande handledare existerade knappast. Personligen hade jag emellertid anledning att glädja mig åt att en av de yngre professorerna i civilrätt, nämligen Gertrud Lennander, åtog sig att läsa mitt manuskript. Det behandlade frågan om ansvaret för ren förmögenhetsskada, vilket var ett ämne som vid den tidpunkten inte hade tilldragit sig stort intresse varken i svensk rättspraxis eller litteratur.
Under 1980-talets ekonomiska förhållanden kom emellertid ansvaret för sådana skador att bli en alltmer akut fråga. Jag tänkte därför att det nu – närmare tjugofem år senare – vore lämpligt att ånyo ta upp frågan och då utifrån insikten att ämnet knappast ”stått stilla” sedan Gertrud hade vänligheten att läsa vad jag då kom fram till. Jag får dock denna gång avstå från Gertruds kloka ord innan mina tankar går till trycket… 
Lagstiftaren har under den angivna tidsperioden inte visat något större intresse för det generella ämnet även om speciallagstiftning som behandlar ansvaret för ren förmögenhetsskada har tillkommit och den förändring som skett genom att den allmänna lagbestämmelsen flyttades till 2 kap. 2 § SkL, var enbart av redaktionell karaktär. Svensk rätt stoltserar fortfarande med en i sammanhanget unik ”huvudregel” nämligen kopplingen till brottslig gärning. Bestämmelsen i 2 kap. 2 § SkL får emellertid inte läggas till grund för något motsatsslut vilket tydligt framgick redan av motiven till 1972 års skadeståndslag.