Skadestånd i stället för skatterättsligt företrädaransvar? Eller både och?

Abstract

I 59 kap. 12–15 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, finns regler om personligt betalningsansvar för företrädare för juridiska personer. Det rör sig om regler för ansvarsgenombrott för ställföreträdare för juridiska personer. Med tillämpning av reglerna kan bolagsföreträdare göras personligt betalningsansvariga för den juridiska personens obetalda skatter. Bestämmelserna innebär således ett åsidosättande av den annars i svensk rätt grundläggande principen om delägarnas ansvarsfrihet för aktiebolagets skulder. Ett närliggande ansvarsregelverk finns i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551), ABL, som innehåller bestämmelser om tvångslikvidation vid kapitalbrist.
Reglerna i 59 kap. SFL infördes år 1968 i syfte att förhindra att juridiska personer, främst fåmansaktiebolag, utnyttjas mer eller mindre medvetet för att så långt som möjligt låta det allmänna stå för de kostnader som verksamheten har medfört. Ursprungligen var regelverket kopplat till att skattebrott hade begåtts inom ramen för bolaget. Betalningsansvar kunde således inte utkrävas med mindre än att också straffansvar utkrävdes för brottet. För båda ansvarsformerna krävdes, minst, att bolagsföreträdaren förfarit grovt vårdslöst med avseende på sina skyldigheter i uppbördshänseende. Om sådan subjektiv inställning kunde påvisas påfördes betalningsansvaret, som vid denna tidpunkt handlades inom ramen för allmän domstol, efter yrkande av åklagare som en tilläggssanktion till straffansvaret.