Rekvisitet oriktig uppgift – nytt begreppsinnehåll i allmän domstol?

Abstract

Begreppet oriktig uppgift är centralt i skattestraffrättsliga sammanhang. Det utgör ett konstitutivt rekvisit såväl för utkrävande av straffansvar, som för påförande av skattetillägg och för efterbeskattning. Om oriktig uppgift anses föreligga, så kan således både straffansvar och beskattningsåtgärder aktualiseras. En bevisad oriktig uppgift kan därför medföra ingripande konsekvenser för den skattskyldige. 
Historiskt sett har innebörden i begreppet oriktig uppgift utmejslats i skattestraffrättslig praxis. Genom rekvisitet oriktig uppgift i 2 § skattebrottslagen (1971:69), SkbrL, kvalificeras skatterättsliga fakta in i det straffrättsliga systemet. Rekvisitet hämtar därför sin innebörd från vad som stipuleras i de olika skatteförfattningarna. Frågan om huruvida oriktig uppgift föreligger avgörs därför ytterst av omfattningen av den skattskyldiges uppgiftsskyldighet. 
Såsom framgår av avsnitt 3 nedan finns numera i 49 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, en legaldefinition av begreppet oriktig uppgift. Bestämmelsen infördes år 2003. Redan år 2005 problematiserade jag begreppsinnehållet och ställde frågan vilken betydelse den nya legaldefinitionen skulle få med avseende på rekvisitet oriktig uppgift i skattebrottsbestämmelserna.