Skatteplanering, skatteflykt och skattebrott
– särskilt om innebörden och betydelsen av skenrättshandlingar och oviktigt betecknade rättshandlingar
Abstract
Ur motsättningen mellan statens intresse av att finansiera den offentliga verksamheten och de skattskyldigas önskan att betala så lite skatt som möjligt, alstras en mängd försök att i mildrande riktning påverka taxeringsunderlaget. Ett högt skattetryck, i kombination med en heterogen skattelagstiftning, förstärker incitamenten för de skattskyldiga att försöka undvika beskattning. I syfte att minska skatteuttaget, eller för att helt eliminera beskattningens konsekvenser, anpassar de skattskyldiga sitt handlande efter skattelagstiftningens undantagsregler, stoppregler och olika särregleringar och utnyttjar s.k. luckor i lagen och lagstiftarmisstag. För att minimera skatteuttaget prövar de skattskyldiga det tillåtnas gränser. I vissa fall är skatteundandragandet rent illegalt. Resultatet är en mångfald ofta sammansatta och komplicerade rättshandlingar, och en komplex och oprecis terminologibildning vad gäller de språkliga uttrycken och begreppen för dessa rättshandlingar.
För egen del har jag valt att benämna rättshandlingar som konstitueras av flera led, eller som ingår i ett större sammanhang av andra rättsliga förhållanden, för transaktioner. I den mån sådana transaktioner företas med hänsyn till de skatterättsliga konsekvenserna kan man tala om skatteanpassade transaktioner. När sådana transaktioner har varit förutsedda i lagstiftningen, t.ex. vad gäller avskrivningsreglerna på inventarier eller, såsom är fallet exempelvis beträffande de s.k. bolagspaketeringsreglerna, kan de sägas utgöra i lagstiftningen förutsedda skatteanpassade transaktioner. I andra fall är de skatterättsliga konsekvenserna oväntade och oförutsedda i lagstiftningen, t.ex. till följd av rena hål i regelsystemet eller p.g.a. heterogena inslag i skattelagstiftningen, vilket, till följd av den skattskyldiges handlande, leder till ett anmärkningsvärt och oväntat skattemässigt resultat.
