Företrädaransvar, plötsligt händer det!

Eller, proportionalitet och begreppsutfyllnad i HFD

Abstract

I 59 kap. 12–15 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, finns bestämmelser om företrädaransvar. Genom reglerna kan ställföreträdare för juridiska personer göras solidariskt med bolaget personligt betalningsansvariga för den juridiska personens obetalda skatter. I dessa fall är ställföreträdaren definitionsmässigt att anse som skattskyldig och fordran att anse som skatt. Bestämmelserna tillkom 1967 och motiverades främst av att det inte fanns så stora möjligheter att på annat sätt göra företrädare för aktiebolag eller annan juridisk person ansvarig för oredovisad skatt. Detta ansågs som en allvarlig brist inte minst vad gäller fåmansbolagen. Ansvaret var ursprungligen kopplat till den som hade ett ekonomiskt intresse och en inflytelserik ställning i bolaget, vilket som regel manifesterades i form av ägarandelar och därmed makt och möjlighet att bestämma över bolaget.
För att det ska bli aktuellt att avkräva en ställföreträdare betalningsansvar krävs att skatternas förfallodag har passerats och att ställföreträdaren kan påvisas av grov oaktsamhet eller uppsåtligen ha underlåtit att inbetala skatten. Vid illikviditet är det enda sättet att undgå betalningsansvar att vidta s.k. verksamma avvecklingsåtgärder i samtliga borgenärers intressen. Mer konkret innebär detta att bolagsföreträdaren vid betalningssvårigheter senast på skatternas förfallodag måste försätta företaget i konkurs, ställa in samtliga betalningar alternativt ansöka om företagsrekonstruktion.