Något om säkerhetsöverlåtelse – särskilt i samband med central motpartsclearing

Abstract

Säkerhetsöverlåtelse är en gammal trotjänare bland civilrättens rättsfigurer. En omhuldad problemfigur i den akademiska juridikundervisningen, som ofta visar sig svårfångad för studenterna på grundkursnivå i förmögenhetsrätt (C1, C2, CA m.fl. kursnamn) och som, utan större framgång, förklarats non grata av rättsvetenskapen vid flera tillfällen. En sådan figur tycker jag lämpar sig väl för en presentation i denna vänskrift till Ronney. Jag stannar dock inte vid den något ålderstigne lösöreköpsregistrerade säkerhetsöverlåtelsen av bilar och annat lösöre – som föreslås få insomna i stillhet inom kort i SOU 2015:18 Lösöreköp och registerpant – utan tar sikte på säkerhetsöverlåtelse av kontoförda finansiella instrument till central motpart vid clearing av värdepapperstransaktioner. Vad detta innebär framgår strax nedan. Förslaget i SOU 2015:18 går ut på, utöver att återinföra avtalsprincipen för omsättningsköp av lösöre, att avskaffa lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (LkL), och ersätta denna med en lag om panträtt i lösöre genom registrering. I det sammanhanget kan inte bortses från att en åtskillnad måste göras mellan ”vanlig” omsättningsöverlåtelse och säkerhetsöverlåtelse eftersom den senare för sin sakrättsliga verkan kommer kräva registrering. Om man avskaffar traditionskravet för ordinär försäljning och låter det formlösa avtalet tillsammans med precisering av köpeobjektet vara tillräckliga åtgärder för köparens skydd men kräver regist-rering (eller tradition) för giltig panträtt i samma lösöre med vissa ytterligare krav och inskränkningar, blir frågan varför någon då ska välja den senare metoden.