Skadeståndsrättens framtid

Abstract

Skadeståndsrätten har genomgått en dramatisk förändring sedan 1972 års skadeståndslag infördes. Inget tyder på att förändringstakten kommer att avstanna. I artikeln diskuteras några skadeståndsrättsliga områden där det finns anledning att förvänta sig en fortsatt dynamisk utveckling.

Det är närmast självdestruktivt att välja titeln ”Skadeståndsrättens framtid” i en uppsats i Svensk Juristtidnings jubileumsskrift. Juristtidningen har, till skillnad från mycket annan litteratur, även juridisk litteratur, en ovanligt ”long tail”.  Äldre artiklar, inte sällan väldigt gamla artiklar, får ständigt nya läsare, understundom i generationer efter att de publicerats. När nu tidningens artikelarkiv gjorts gratis tillgängligt på internet kan än fler ta del av den rättsvetenskapliga och rättspolitiska skatt som tidningen sitter på.
Mot denna bakgrund framstår det alltså som dumdristigt att ägna detta utrymme åt att försöka fånga in tendenser och spå framtiden. Det finns en uppenbar risk att spådomarna slår fel. Spådomar brukar ju göra det. Risken accentueras dessutom av att skadeståndsrätten befunnit sig i ett sällsynt dynamiskt skede under det senaste dryga decenniet. Kränkningsersättningarna, den kommersiella ansvarsrätten och utvecklandet av en rättighetsbaserad skadeståndsrätt har fyllt ut åtskilliga sidor av Nytt Juridiskt Arkivs första avdelning. Därtill har lagstiftaren gjort vissa, om än inte många, framstötar.
Ovanpå detta finner vi olika europeiska initiativ. Kort sagt: Skadeståndsrätten har under en period varit het.
Här kommer icke desto mindre ett sådant dumdristigt försök att göras. Med ett antal observationer som bakgrund kommer jag att försöka spå in i framtiden. En del av dessa spådomar kommer förmodligen te sig som närmast banala, andra som mer spekulativa. Betraktelsen inleds i förhållandevis konkreta ämnen för att därefter närma sig mer övergripande spörsmål.