Obehörig vinst-motiveringar

Abstract

Obehörig vinst på längden och tvären 
Hör principen om obehörig vinst till gällande rätt i Sverige? Svaret är självklart jakande. I ett flertal fall har Högsta domstolen under senare tid explicit behandlat obehörig vinst-principen som den behandlar andra allmänna rättsprinciper, en norm tillämplig under vissa särskilda omständigheter med distinkta om än kontingenta rättsföljder. Att svensk förmögenhetsrätts allmänna principer inkluderar en obehörig vinst-princip (eller möjligen flera) kan inte rimligen ifrågasättas. 
Att obehörig vinst hör till den svenska förmögenhetsrätten säger emellertid inte något om hur stor betydelse principen har eller på vilket sätt den kan användas. En förklaring av obehörig vinst-principens (åter)inträde i svensk rätt kompliceras därvid av att obehörig vinst-resonemang kan göra sig gällande på olika nivåer. Det finns olika former av obehörig vinst-argument.
I Jan Hellners epokgörande framställning av obehörig vinst särskiljes i den andra avdelningen – som behandlar ”Den allmänna grundsatsen om obehörig vinst” – mellan grundsatsens användning som motivering (idag skulle vi kanske säga rättspolitiskt argument), vinstgrundsatsens användning som positiv rättsregel och ”vinst som grund och som omfång för ersättningsskyldighet”.