Skogsbranden i Västmanland – skada i följd av trafik?

Abstract

I närmare 120 år har särskilt generösa regler om ersättning gällt vid skada som uppkommit i följd av trafik med motordrivet fordon. Under lång tid tolkades detta begrepp på ett alltmera extensivt sätt. Kulmen på denna rättsutveckling nåddes genom Högsta domstolens avgöranden i NJA 1988 s. 221 och NJA 2007 s. 997. Dessa avgöranden har blivit föremål för kritik eftersom de innebär att trafikförsäkringen, i strid med vad som ursprungligen var avsett, belastas med kostnader för skador som inte utgör ett resultat av den särskilda farlighet varmed trafik med motordrivna fordon är förenad.
Under senare år har emellertid Högsta domstolen genom två avgöranden, NJA 2016 s. 142 och NJA 2017 s. 622, visat att rekvisitet i följd av trafik inte är helt gränslöst. Dessa båda avgöranden har väckt vissa förhoppningar om att TSL:s tillämpningsområde successivt ska föras tillbaka till vad som ursprungligen var avsett, med följd att lagens generösa ersättningsregler enbart äger tillämpning vid skador som utgör ett resultat av motortrafikens särskildafarlighet. Samtidigt har det framhållits att 2016 och 2017 års avgöranden avser mycket speciella situationer och därför inte nödvändigtvis indikerar att Högsta domstolen har några sådana avsikter. I NJA 2019 s. 89 bekräftar Högsta domstolen att en sådan försiktig tolkning kan anses motiverad.