Överlåtelse av återvinningsbar egendom
Abstract
En något främmande fågel bland återvinningsbestämmelserna är 4 kap. 18 § konkurslagen (1987:672). Här är det en utomstående tredje man som står i centrum, inte vare sig konkursgäldenären eller någon av hans borgenärer eller medkontrahenter. Regeln kan i första hand sägas handla om godtrosförvärv, snarare än om borgenärsskydd.
Göran Millqvist, som denna artikel tillägnas, har i egenskap av sakrättsspecialist skrivit om godtrosförvärv. Bestämmelsen i 4 kap. 18 § konkurslagen förenar således våra intressen, sakrätt och konkurs. Detta har fått bestämma ämnesvalet för artikeln.
Enligt 4 kap. 18 § konkurslagen har konkursboet, om egendom som kan återvinnas har överlåtits till tredje man, samma rätt till återvinning mot tredje mannen, om han kände till eller borde ha känt till de omständigheter som grundar rätten till återvinning. De förutsättningar som ställs upp i bestämmelsen är alltså att transaktionen mellan konkursgäldenären och den-nes medkontrahent i och för sig är återvinningsbar och att tredje mannen varit i ond tro om detta. För tredje mannens del är således det avgörande om han varit i ond eller god tro beträffande den bakomliggande transaktionen.
