Ömsesidigt regressansvar mellan tredjemanspantsättare och proprieborgensmän – men vad gäller för s.k. medlåntagare?
Abstract
Om flera personer har gått i borgen för samma skuld och en av dem fått infria åtagandet, har infriaren in dubio regressrätt mot övriga borgensmän. Detsamma gäller när flera personer ställt panter för någon annans skuld – s.k. tredjemanspant – och borgenären gjort sig betald ur någondera panten. Om emellertid någon har gjort ett borgensåtagande och någon annan har ställt tredjemanspant har det hitintills varit oklart huruvida säkerhetsställarna har ömsesidig regressrätt utan att ha avtalat om detta. Genom rättsfallet NJA 2017 s. 482 har Högsta domstolen (HD) klargjort rättsläget.
Rättsfrågan i målet var hur regressansvaret ser ut mellan dem som ställt tredjemanspant respektive beloppsbegränsad proprieborgen. Av domen framgår att säkerhetsställarna in dubio har ett ömsesidigt regressansvar, oavsett om den ena säkerheten ställts senare än den andra.
Generellt sett syftar regressrätt till att realisera en intern ansvarsfördelning för den kostnad som en skuldinfriande betalning representerar. Säkerhetsställare, såsom tredjemanspantsättare och borgensmän, saknar emellertid slutligt internt ansvar. Slutligt kostnadsansvarig är huvudgäldenären eller huvudgäldenärerna. Däremot bär säkerhetsställarna ett internt bristansvar, som inträder som ett slags preliminäransvar, om den slutligt ansvarige inte kompenserar en säkerhetsställare som tillgodosett borgenären. Det är detta bristansvar som säkerhetsställarnas regressrätt ska realisera.
