Det allmännas skadeståndsansvar för felaktig information
Abstract
Professor Jan Kleineman har under sin yrkesverksamma tid ägnat sig åt det mesta inom förmögenhetsrätten. Vid en genomgång av de juridiska tidskrifternas register får man också åtskilliga träffar på artiklar från denne professors penna; kanske är det inte så konstigt med tanke på hans engagemang i Juridisk Tidskrift.
Men trots den bredd som Kleineman uppvisar inom förmögenhetsrätten är det helt klart att skadeståndsrätten ligger honom särskilt varmt om hjärtat. Den mycket omfattande doktorsavhandlingen ägnas mångordigt och initierat ren förmögenhetsskada, dvs. sådan skada som saknar samband med person- eller sakskada. Detta område kan närmast sägas utgöra en gråzon mellan den inom- och den utomobligatoriska skadeståndsrätten, där det är lätt att förlora sig i juridikens vindlingar. Här lanserar Kleineman den inom skadeståndsrätten numera helt accepterade tillitsteorin, som förenklat uttryckt innebär att en tillitsskapande närhet mellan skadevållare och skadelidande kan vara ansvarsgrundande.
Ett ämne som Kleineman verkar ha ett särskilt gott öga till är enskilda rådgivares skadeståndsansvar, vilket var ett ämne som diskuterades mycket efter Högsta domstolens avgörande i ”Furumöblers tyg” NJA 1994 s. 532. Fallet belyser bl.a. rådgivarens pedagogiska ansvar.
