Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist

– särskilt om styrelseledamöters medansvar

Abstract

I förordet till andra upplagan av sin kommentar till aktiebolagslagens regler om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist skriver Stefan Lindskog följande.

 I förordet till första upplagan gav jag uttryck för uppfattningen att reglerna om kapitalbrist i aktiebolag är ett exempel på lagstiftning när den är som sämst. Missuppfattningar om rättsläget, ogrundade föreställningar om reglernas verkningar, ständiga påbyggnader och bristande känsla för affärslivets förutsättningar har skapat ett egenartat inhemskt regelverk utan egentlig motsvarighet i andra länder. Tills detta kommer att reglerna har missbrukats. Jag tyckte då och jag anser fortfarande att de borde avskaffas eller i allt fall att påföljden borde begränsas till ett skadeståndsansvar.
 
Tyvärr är den ovan citerade beskrivningen något av en skönmålning. Det Stefan Lindskog anför i den citerade texten är givetvis korrekt, men även utan missuppfattningar om rättsläget och ogrundade föreställningar om reglernas verkningar, skapar regelverket incitament som är direkt skadliga på individ-, företags- och samhällsnivå. Dessutom tillkommer, som även Lindskog är inne på, att reglerna allvarligt försvårar svenska aktiebolags möjligheter att på ett konkurrenskraftigt sätt agera på den internationella marknaden för kompetenta styrelseledamöter. Det finns ingenting som antyder att regelverkets positiva effekter kommer ens i närheten av att uppväga de negativa verkningarna. Det är därför enkelt att instämma i Lindskogs förhoppning om reglernas snara avskaffande.