Aktiebolagslagens generalklausuler. Insjöar eller torra land?

Abstract

I en artikel i SvJT 1988 skriver Lars Pehrson att den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen är uppbyggd enligt något som skulle kunna kallas insjöprincipen.  Med det avser han att lagstiftningen (torra land) i princip täcker hela aktiebolagsrättens yta, men lämnar en del områden oreglerade (insjöarna). Som motsatts till denna insjöprincip ställer han skärgårdsprincipen, på vilken han anser att börsrätten är baserad. Skärgårdsprincipen innebär att någon sammanhängande lagstiftning inte finns, utan skilda lagar (öar) tar sikte på olika frågeställningar, medan stora områden över huvud taget inte täcks av några regler (vattnet). Möjligen kan man i denna terminologi spåra Lars’ stora intresse för båtliv och segling. 
Bland de aktiebolagsrättsliga insjöarna, dvs. helt eller delvis oreglerade områdena, nämner Lars Pehrson bl.a. behandlingen av utestående konvertibler och teckningsoptioner (med dagens terminologi), beslutsfattande i koncerner, bolagsorganens kompetens, aktiebolagslagens generalklausuler och lagens skadeståndsregler. Det har naturligtvis hänt en del sedan Pehrson skrev sin artikel 1988. Vi fick bland annat en ny aktiebolagslag (2005:551) (”ABL”) år 2005 och det är inte säkert att alla de områden Lars nämner är lika aktuella idag. Ett område som otvivelaktigen fortfarande innehåller stora oklarheter är dock generalklausulerna i ABL. Det är också ett område som Lars Pehrson i sitt artikelförfattande ägnat visst intresse.  Denna uppsats kommer, efter en inledande bakgrundsbeskrivning och några ord om förhållandet mellan generalklausulerna och likhetsprincipen i belysning av EU-rätten, att koncentreras på innebörden av generalklausulernas otillbörlighetsrekvisit.