Den partsutsedde skiljemannens roll

Abstract

Det är snart tio år sedan. Jag är ännu ganska oerfaren i skiljemannarollen. Platsen är en konferenslokal i Stockholm. Det är dags för slutförhandling i ett internationellt skiljeförfarande. Jag är utsedd till skiljeman av det utländska kärandebolaget. Skiljemännen och ombuden står tillsammans och dricker en kopp kaffe och småpratar i väntan på att förhandlingen ska starta. In i salen kommer kärandebolagets ägare. När han får syn på oss utbrister han: ”Who is my arbitrator?” Det blev aldrig klarlagt vad han var ute efter, men min reaktion där och då var att han hos sin skiljeman ville inskärpa vikten av att jag bevakade hans intressen.
Om det var hans tanke visar den givetvis på en missuppfattning om partsutsedda skiljemäns roll. I Sverige, liksom i flertalet jurisdiktioner, är det självklart att de ska vara oberoende och opartiska. Skiljemännen ska vad gäller opartiskhet fungera precis som domare i domstol; de ska inte agera som partens förlängda arm in i skiljenämnden. Så är det också nästan alltid efter min erfarenhet.
Det kan ändå vara av visst intresse att belysa vad som kännetecknar den partsutsedde skiljemannens roll under olika skeden av ett skiljeförfarande, vilket är vad jag tänker göra i den här uppsatsen. Jag gör det på grundval av egna erfarenheter från ett ganska stort antal skiljeförfaranden där jag varit partsutsedd skiljeman under de senaste tio åren. I ett av dem var för övrigt föremålet för denna festskrift ordförande.
Innan jag kommer in på skiljemannens roll i förfarandet ska jag dock säga några ord om hur det går till i praktiken när partsutsedda skiljemän utses.