Finansiell rådgivning och professionsansvaret – några exempel i senare engelsk rättspraxis
Abstract
Bakgrund Jan Kleineman har som jurist haft många järn i elden. Hans verksamhetsområde har fr.a. varit inom civilrätten främst inom ersättningsrätten. Hans avhandling ”Ren förmögenhetsskada” utkom 1987. Där behandlar han centrala skadeståndsrättsliga frågor, som på den tiden inte hade varit föremål för någon inträngande undersökning i svensk rätt. Flera av de spörsmål som han diskuterade i sin avhandling har han även haft anledning att återkomma till senare i olika sammanhang.
Vid sidan av verksamheten som professor vid Stockholms universitets juridiska fakultet, som tillskyndare av tillkomsten av Juridisk Tidskrift och som oförtruten pådrivare beträffande tillskapandet av Stockholm Centre for Commercial Law, vars föreståndare han därefter varit under många år, har han varit livligt verksam som skiljedomare. Därutöver engagerade han sig i det europeiska civilrättsliga lagstiftningsarbete som så småningom utmynnade i DCFR (Draft Common Frame of Reference). Han har också i olika sammanhang haft nära kontakt med anglo-amerikansk rätt, inte minst genom kopplingen till Centre for Commercial Law vid Queen Mary, London University, och sedan som tillskyndare av Stockholmsfakultetens samarbete med Oxford University.
Jan och jag har en del gemensamma överlappande rättsliga intresseområden främst avseende avtals- och kontraktsrätten, men även när det gäller frågor om finansiell rådgivning, och det är mot den bakgrunden inte så märkligt att jag i en festskriftsartikel till honom valt ett ämne, som rör professionsansvar särskilt i ett engelskrättsligt perspektiv.
