Den hemliga försäkringsrätten – något om normers tillgänglighet som relevanskriterium

Abstract

Harvardprofessorn Lon L. Fullers berömda text ”Eight Ways to Fail to Make Law” inleds med en saga om regenten Rex och hans försök att skapa en fungerande rättsordning i sitt rike. Rex prövar än det ena och än det andra men alla försök resulterar av olika skäl i kaos och oordning. Sagan mynnar ut i en lista över ”the eight ways to fail to make law”. Uppräkningen lyder enligt följande. 

The first and most obvious lies in a failure to achieve rules at all, so that every issue must be decided on an ad hoc basis. The other routes are: (2) a failure to publicize, or at least to make available to the affected party, the rules he is expected to observe; (3) the abuse of retroactive legislation, which not only cannot itself guide action, but undercuts the integrity of rules prospective in effect, since it puts them under the threat of retrospective change; (4) a failure to make rules understandable; (5) the enactment of contradictory rules or (6) rules that require conduct beyond the powers of the affected party; (7) introducing such frequent changes in the rules that the subject cannot orient his action by them; and finally, (8) a failure of congruence between the rules as announced and their actual administration.

I denna artikel ska jag belysa och kommentera olika försäkringsrättsliga rättskällefaktorer utifrån kriterium nummer två dvs. kriteriet som innebär att en regel, för att vara relevant som en rättsregel, måste vara publicerad eller i vart fall tillgängliggjord för den som träffas av regeln.