Skadeståndsansvar för lägenheten: Komplexa ansvarsmönster
Abstract
Parterna i ett hyresförhållande är avtalsparter. Avtalsparter har typiskt sett längre gående skyldigheter att visa varandra omsorg än gentemot tredje man. En plikt som parterna har gentemot varandra är att var och en ska vårda hyresobjektet. Till skillnad från hyra av lös sak har parterna vid lägenhetshyra båda samtidig – om än olika – tillgång till hyresobjektet. Hyresvärden ska underhålla lägenheten, och hyresgästen ska vårda den väl.
Det rättsfall som dedikerats denna skrift, NJA 2011 s. 454, Diskmaskinsmålet, rör en aspekt av plikten att vårda hyresobjektet. Det rör hyresgästens skadeståndsansvar för en händelse som skulle kunna uppfattas som en olyckshändelse men som hade kunnat förebyggas med ett enkelt handgrepp, och frågan var om hyresgästens underlåtenhet var culpös, dvs. om det var oaktsamt att inte ha utfört detta handgrepp när olyckan sedermera var framme.
Påfallande många av förmögenhetsrättens mest uppmärksammade avgöranden under 2000-talets inledning har haft fastighetsrättslig anknytning. Diskmaskinsmålet lär också bli ett av de mest uppmärksammade förmögen-hetsrättsliga rättsfallen under 2000-talets första decennier. Det som framför allt torde tilldra sig uppmärksamhet är de principiella riktpunkter som Högsta domstolen angav för bestämningen av oaktsamhet, och den konsekventa tillämpningen av dessa riktpunkter. I denna uppsats ska fokus läggas på karakteriseringen av respektive partens skadeståndsansvar, som emellanåt uppvisar viss ambivalens i fråga om det är fråga om ett inom- eller utomobligatoriskt ansvar, trots att ansvaret aktualiseras i ett kontraktsförhållande.
