Skadeståndsrättslig sambandsvärdering – en kursändring

Abstract

Inom skadeståndsrätten är sambandsfrågorna utförligt ventilerade och livligt debatterade.1 Orsakssambandet utgör grunden för skadeståndet, som Dufwa uttrycker det, dess ryggrad.2 När så Högsta domstolen för första gången på över femtio år uttalar sig rörande ett visst sambandsproblem, närmare bestämt i en fråga om orsakskonkurrens, får saken naturligtvis stort intresse. 
Omständigheterna i rättsfallet NJA 2009 s. 104 är enkla och ostridiga, vilket gör den juridiska problemställningen tydlig.3 En kvinna skadas i en trafikolycka, varefter hon blir helt arbetsoförmögen. Skadan berättigar till trafikskadeersättning. Åtta år senare – innan försäkringsfallet slutreglerats – drabbas hon plötsligt av sjukdom, vilken i sig skulle ha gjort henne totalt arbetsoförmögen. Parterna är eniga om att trafikskadan och sjukdomen saknar samband med varandra. Vilken inverkan har sjukdomen på rätten till trafikskadeersättning för inkomst- och pensionsförluster?4 Högsta domstolens svar lyder kort och gott; den har ingen inverkan alls.