I Never Met Jan Hellner: En främlings perspektiv på Hellners inflytande på svensk rättsvetenskap

Abstract

”När man närmar sig de stora klassikerna är man endast en dvärg ståendes på en jättes axlar”. Denna välkända liknelse som har tillskrivits den medeltida filosofen Bernard av Chartres gör sig påmind i denna artikel där jag avser klättra upp på axlarna på Jan Hellner, en av den svenska juridikens jättar. Förutom att jag är en dvärg i jämförelse med Hellner när det kommer till juridiken, är jag också mån om att inte teckna en missvisande bild av denne gigant.
Att inte vara redo för uppgiften och att inte lyckas ge en rättvisande bild är en återkommande farhåga för mig när jag ger mig i kast med att beskriva och diskutera de klassiska verkens djup och värde. Det finns helt enkelt en uppenbar risk för att verkens vikt och betydelse i den samtida rättsvetenskapen och den moderna diskussionen i samhället i stort underskattas och förringas.
Dessa svårigheter till trots fanns det flera skäl som sporrade mig att anta utmaningen att beskriva och diskutera Hellners rättsvetenskapliga verk. För det första hade Hellner ett unikt inflytande på rättslivet och synen på rätten i Sverige. Hans rättsvetenskapliga arbeten liksom metod för att analysera rätten hade (och har alltjämt) ett betydande inflytande på kontrakts- och skadeståndsrättens områden, men hans idéer har även haft en erkänd inverkan på vad rätten är och vad den bör vara för många rättsvetare och praktiker inom alla rättsområden. Arvet efter Hellners gärning visar sig tydligt genom dess orubblighet i bemärkelsen att det som han uttalat i olika frågor ofta betraktas som en generell utgångspunkt (som kan följas eller frångås) av rättens aktörer vid närmandet av den juridiska materian, oavsett rättsområde och disciplin.