God försäkringsförmedlingssed – en mellanmansrättslig skyldighet även utanför uppdragsförhållandet

Abstract

Under de senaste decennierna har fler professioners yrkesutövning reglerats. Ett centralt begrepp i dessa regleringar har varit frågan om god sed på respektive område. Det är bland annat genom denna dynamiska och centrala soft law de aktuella professionerna kontinuerligt antar sin rättsliga form. Det finns givetvis svårigheter med att fastställa vad som är god sed för en yrkesutövare, men det har även visat sig vara svårt att fastställa vem som överhuvudtaget kan göra gällande att yrkesutövaren är skyldig att följa den goda seden.
Den frågan ställdes på sin spets i NJA 2013 s. 11211 där Högsta domstolen (HD) kom att pröva ifall en försäkringsgivare kunde göra gällande att en försäkringsförmedlare agerat i strid mot god försäkringsförmedlingssed och därmed ådragit sig ett skadestånd för ren förmögenhetsskada gentemot försäkringsgivaren. Frågan rör således förmedlarens ansvar gentemot uppdragsgivarens motpart. HD fastslog att god försäkringsförmedlingssed uppställts i försäkringsavtalets båda parters intresse och att försäkringsförmedlaren ska iaktta den goda seden i sin yrkesutövning i förhållande till såväl uppdragsgivaren som försäkringsgivaren.