Ett mäklarrättsligt perspektiv på Motocrossbanefallet
Konkludent ratihabition av betalning till annan än borgenären och fråga om fastighetsmäklarens upplysningsplikt
Abstract
2007 års så kallade Motocrossbanefall, NJA 2007 s. 86, har onekligen väckt en del debatt i jurist-Sverige. Frågan om en säljares upplysningsplikt vid försäljning av fast egendom – en i grunden kontroversiell fråga – fick genom domen ett vid tidpunkten överraskande svar, som fortfarande är svårtolkat.
I Motocrossbanefallet gjorde HD det rättspolitiska ställningstagandet om att felreglerna vid överlåtelse av fast egendom inte ska vara strängare mot en köpare än vid överlåtelse av lös egendom som säljs i befintligt skick. Bland andra Folke Grauers har riktat hård kritik mot domen och uppmanat till återhållsamhet med åberopande respektive grundande av domar på upplysningsplikt.
Som framgår av artikeltiteln har jag valt att kasta ett mäklarrättsligt ljus på Motocrossbanefallet. Även om fallet främst blivit uppmärksammat rörande upplysningspliktens och undersökningspliktens omfattning, avgör HD också en intressant mäklarrättslig (eller allmänt fordringsrättslig) fråga,nämligen mottagande av handpenningar för uppdragsgivarens räkning. Motocrossbanefallet inbjuder till analys av en fastighetsmäklares ställning vid mottagande av handpenningar. Det kan också diskuteras om samma normer kan appliceras på delköpeskillingar, vilket är en fråga som behandlas nedan. Jag har dock valt att vidga ämnet något och tycker mig finna skäl att även analysera på vilket sätt den i Motocrossbanefallet stipulerade upplysningsplikten påverkar fastighetsmäklarens ansvar i förhållande till fastighetsköpets båda parter. En följdfråga blir dessutom på vilket sätt fastighetsmäklarens lagstadgade upplysningsplikt påverkar säljarens ansvar gentemot köparen.
