Minoritetsaktieägares anspråk på ersättning i tvångsinlösenförfaranden

Abstract

Festskriftsföremålet var under mer än tio år sekreterare i Aktiebolagskommittén. Med få undantag resulterade kommitténs förslag i den lagstiftning som vi idag känner som aktiebolagslagen (2005:551; ABL). Ett av Aktiebolagskommitténs förslag som inte kom att inflyta i den slutliga lagprodukten rörde rätten till ersättning för rättegångskostnader för aktieägare som själva för sin talan i en skiljetvist om inlösen av minoritetsaktier. De problem som ersättningsrätten kunde föra med sig motiverade enligt kommittén en lagstadgad begränsning. Förslaget överlevde dock inte departementsbehandlingen.
De problem som kommittén hade identifierat har inte minskat sedan 1990-talet, utan tvärtom tilltagit. Samtidigt kan det, naturligt nog, konstateras att olika skiljenämnder gör olika bedömningar i frågan och att någon enhetlig praxis inte står att finna, än mindre vägledande prejudikat. På senare tid kan emellertid en klar skärpning och likriktning noteras i skiljedomspraxis, som nu kan sägas gå åt det håll som Aktiebolagskommittén en gång förordade.
Jag ska mot den bakgrunden här ta upp några aspekter på frågan och redovisa något av hur olika skiljenämnder har bedömt ersättningsrätten under de senaste åren.
Ämnet för artikeln är således särdeles smalt. Antalet personer som intresserar sig för frågeställningen kan antas vara mycket begränsat. Jag tror mig dock veta att den intresserar festskriftsföremålet. Och det måste ändå vara det centrala vid valet av ämne till en festskrift.