Allt har sitt pris – också koldioxidutsläpp från fartyg? 251 Allt har sitt pris – också koldioxidutsläpp från fartyg?

Abstract

Genom det så kallade Parisavtalet har världens nationer lyckats enas om att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 grader och helst 1,5 grader. Målsättningen är ambitiös, men nödvändig och kräver en drastisk minskning av de så kallade växthusgasutsläppen från alla sektorer, inklusive sjöfart. Växthusgaser är gaser som fångar upp värme i atmosfären och därmed bidrar till global uppvärmning. Det finns flera olika växthusgaser. För internationell sjöfart avser den aktuella diskussionen minskning av koldioxid (CO2) som huvudsakligen kommer in i atmosfären genom att bränna fossila bränslen som kol, naturgas och olja, den senare används som bunkers (bränsle) i sjöfarten. På grund av sitt beroende av fossila bränslen uppskattas den globala sjöfarten vara ansvarig för cirka 2–3 procent av de totala globala växthusgasutsläppen, vilket är mer utsläpp än någon EU-stat. Om sjöfartssektorn vore ett företag skulle det rankas som sjätte störst i utsläpp i världen. Situationen är ännu mer dramatisk på EU-nivå där sjöfarten svarade för 13 % av utsläppen från transporter. Enligt en ny studie från the International Maritime Organization (IMO) kommer utsläppen från sjöfarten att fortsätta öka. Beroende på utvecklingen på världsmarknaderna relaterade till Covid 19-pandemin beräknas utsläppen öka från cirka 90 % av 2008 års utsläpp till 90–130 % av 2008 års utsläpp till 2050. Trots dessa siffror omfattas internationell sjöfart inte av Parisavtalet, som skall genomföras nationellt av de olika medlemsstaterna.