Kommission som förutsätter självinträde

– några tankar om resultatintresse, självinträde och kommittentens dispositionsrätt över kommissionsgodset

Abstract

Den svenska fordonsbranschen omsätter betydande belopp. En avsevärd del av försäljningen av motorfordon sker i kommission. Frågan om kommission faktiskt föreligger kräver en bedömning av ett antal kriterier som inte enkelt framgår av lag eller förarbeten och som därför är förknippade med osäkerhet. Osäkerheten kan inte anses som annat än otillfredsställande. Det är ofta svårt att i praktiken avgöra vad som krävs för att kommission ska anses föreligga. Detta är inget nytt. Problemen har funnits sedan åtminstone ett hundratal år tillbaka.
I såväl förarbeten och rättpraxis som i doktrin radas ofta upp ett antal omständigheter att beakta, varefter följer en konklusion som ”Av vad vi hittills anfört torde framgå att vi anser att frågan om huruvida försäljning sker för egen eller annans räkning får avgöras efter en sammanvägd bedömning av alla relevanta omständigheter”. Att som advokat lämna det svaret till en klient som ställer frågan vad som krävs för att kommission med åtföljande separationsrätt ska föreligga kan nog ge upphov till viss irritation och ifrågasättande av svarets värde.