Något om de utmaningar den svenska socialförsäkringsmodellen står inför

Abstract

I krisens kölvatten, men också genom den geopolitiskt viktiga östutvidgningen av EU, har det uppstått ökade skillnader i ekonomiskt och socialt välstånd inom EU. Samtidigt talar EU, alltsedan Lissabonfördraget 2009, om unionen som en social marknadsekonomi. Det rör sig således om en gemensam marknadsekonomi med välfärdsinslag.
Välfärd kan förstås på många sätt men det torde vara oomtvistat att socialförsäkringen utgör en viktig del av välfärden med sjukpenning, föräldraförsäkring, barnbidrag och pensioner som viktiga beståndsdelar.
Socialförsäkringen har varit en statlig angelägenhet i Europa ända sedan den första lagen omarbetsskadeförsäkring antogs i Preussen på 1870-talet. Nästan 150 år senare har vi ett Europa där socialförsäkringen fortsätter vara en statlig angelägenhet enligt EU-fördragen.
Medan medlemsstaternas socialförsäkringssystem bygger på en nationell och territoriellt begränsad solidaritet, bygger EU:s system istället på en tanke om ekonomisk integration genom fri rörlighet för personer. 
I takt med att nya rörelsemönster och oförutsedda situationer uppstått har frågor om de nationella socialförsäkringarnas utformning uppkommit som EU-rätten egentligen inte kan ha svar på, men som ändå måste besvaras.