Samspelet mellan rådgivningsansvaret och tillsynen över rådgivarna

Abstract

Redan vid studierna vid Stockholms universitet och därefter under min advokatbana har rådgivningsansvaret varit närvarande. Min första djupare och ”uppvaknande” kontakt med ämnet måste ha varit när Jan Kleineman entusiastiskt berättade om sitt pågående arbete med doktorsavhandlingen. Vi var några då tämligen unga jurister runt bordet som snabbt insåg att det hägrande advokatyrket också var förenat med ansvar och risker. Utöver att därefter ha levt med ansvaret vid utövandet av min egen advokatverksamhet, har jag även haft anledning att överväga ansvarets innebörd bl.a. när jag företrätt revisorer i mål om skadeståndsansvar grundat på påståenden om deras vårdslöshet vid utförande av revision och skatterådgivning. Under senare år har jag i mina uppdrag som ledamot av advokatsamfundets disciplinnämnd och ordförande för SVCA:s Tillsynsnämnd liksom i en del utredningsarbete vid olika kriser också haft anledning att fundera på frågan hur en tillsynsverksamhets bedömningar överlappar och samverkar med professionsansvaret ävensom med andra ansvarsfrågor.
När ett skadeståndsansvar utkrävs finns ibland spår av att ett tillsynsorgan granskat den prestation som påstås vara så vårdslöst utförd att det grundar skadeståndsskyldighet eller till och med utgör ett brott. Ibland prövar domstolen själv samma frågor som tillsynsorganet redan har eller hade kunnat pröva; i några fall finns även utlåtande från den organisation som auktoriserat eller organiserat rådgivaren. Det här är ett utmärkt tillfälle att försöka strukturera och samla några tankar kring denna fråga.