Något om allmänt skadestånd inom arbetsrätten

Abstract

Jan Kleineman har alltsedan sin avhandling 1987 om ren förmögenhetsskada intresserat sig för skadeståndsrättsliga frågor. Redan i avhandlingen berörde han skadeståndsrättsliga frågor med anknytning till arbetsrätten, bl.a. genom analys av de för hans ämnesområde då centrala rättsfallen NJA 1925 s. 85 och NJA 1935 s. 300. Rättsfallen gällde fackliga organisationers ansvar för ren förmögenhetsskada uppkommen genom stridsåtgärder (blockad och bojkott). Jan Kleineman intresserar sig alltjämt för sådana rättsfall och hans analyser på området befordrar akademisk debatt. Det har därför tyckts mig passande att i denna festskrift i all enkelhet beröra några frågor om allmänt skadestånd inom arbetsrätten, den allra mest speciella formen av arbetsrättsliga skadestånd.
Allmänt skadestånd döms i princip ut bara om det finns en särskild lagregel om det. Sådana lagregler finns i de allra flesta arbetsrättsliga lagarna, t.ex. medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen. Lagreglerna är formulerade på lite olika sätt, men de går alla ut på att man vid skadebedömningen ska beakta även omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, t.ex. intresset av att reglerna i den aktuella lagen iakttas eller den kränkning som lagbrottet inneburit. Det allmänna skadeståndet tillfaller den som drabbats av lagbrottet. Termen allmänt skadestånd förekommer inte i lagstiftningen, utan det har myntats i rättspraxis från Arbetsdomstolen.