Varumärken från konsumentsynpunkt 35 år senare

Abstract

Ensamrätten till varukännetecken
 
Långt före Sveriges tillträde till EU konstaterade Lars Pehrson i sin avhandling år 1981 att ”Det specifika för varumärket är att det fyller en konkurrensfunktion genom att särskilja olika varor och tjänster från varandra, …”. Det understryks då som nu av en enhetlig doktrin och praxis att varumärkets grundläggande funktion är att garantera konsumenten eller slutanvändaren varans eller tjänstens ursprung genom att göra det möjligt att särskilja denna vara eller tjänst från samma eller liknande med ett annat ursprung. Eller som det står på EUIPO:s hemsida: ”Varumärken talar om för konsumenterna varifrån olika produkter kommer”. En sådan ursprungsgaranti utgör en värdefull förmögenhetstillgång som är både angelägen att förvärva och vårda. Ju längre ett varumärke har funnits på marknaden, desto större är normalt dess värde. Det kommunicerar effektivare, och skyddsomfång och skyddsanspråk brukar utsträckas med tiden. Inget i det hittills sagda förefaller att märkbart skilja ut gårdagens varumärkesrätt mot dagens. Men vi har ny lag, fler uppkomstsätt, ny rättspraxis och nya rättskällor, inte minst genom EU-rätten. I det följande belyses därför dagens varumärken från konsumentssynpunkt utifrån EU-domstolens aktuella praxis för att identifiera eventuella nya trender.