Andelsinkongruens och jordabalkens tillbehörsreglering

Estrids hus

Abstract

Fastighet och byggnad i samma ägares händer men i olika andelar 

Svenska prejudikat om fastighetstillbehör, däribland frågan om ägarinkongruens, har nära på blivit stapelvara. Det sammantagna beskedet är tydligt. Om en av flera delägare av fastigheten (för egen del) tillför fastigheten en byggnad eller ett annat föremål är föremålet inte en del av fastigheten. Detta får allomfattande genomslag, både civil- och offentligrättsligt, innefattande frågor om skatt. Detta kan tyckas vara en rimlig utgångspunkt men vid noggrannare läsning av fallen framträder en enligt min mening på rättssubjektiviteten lite väl tungt vilande hållning. En ny holistisk syn inställde sig genom NJA 2014 s. 35 (Torkanläggningen i Maglaby). Om en delägare av en fastighet ensam tillför ett föremål ska tillförandet presumeras ha skett för ägarkollektivets räkning. Tröskeln för presumtionsgenombrott sattes dock lågt. 
Nu har ett ytterligare steg bort från den rättssubjektivistiska grundinställningen tagits i NJA 2021 s. 277 (Estrids hus). När samtliga delägare av en fastighet blir de enda delägarna av en byggnad som inte sedan tidigare tillhör fastigheten, införlivas byggnaden i fastigheten. Så ska vara fallet även om ägarandelarna i respektive objekt inte är symmetriska. Byggnaden och fastigheten är ju då språkligt ”i samma ägares hand” och då kan byggnaden semiotiskt anses tillhöra fastigheten enligt 2:4 1 st. 1 men. 2 ledet jordabalken (JB).