Fordringshavarmötet och minoriteten

– några spridda tankar om minoritetsskyddet

Abstract

Vid all mänsklig samverkan torde det vara ofrånkomligt att de samverkande vid något tillfälle upptäcker att de sinsemellan kan ha olika intressen i någon fråga. I den mån dessa intressen innefattar en motsättning kommer det inom gruppen av samverkande att uppstå en intressekonflikt. För det fall de samverkande individerna har ett behov av att lösa en dylik konflikt för att samverkan ska kunna fortgå, måste de ha möjlighet att koordinera sig och fatta ett för dem alla bindande beslut genom vilket något av de berörda intressena ges företräde framför de andra. Ett sådant beslutfattande förutsätter i sin tur att de samverkande individerna har tillgång till en fungerande beslutsprocedur. En sådan beslutsprocedur kan utformas på olika sätt. 
Ett första alternativ är att någon viss medlem i den aktuella samverkansformen ges rätt att fatta ett även för de övriga medlemmarna bindande beslut. I dylika fall kan beslutsproceduren sägas vara autokratisk till sin karaktär. Ett andra alternativ är att samtliga medlemmar som berörs av beslutsfattandet måste samtycka till det aktuella beslutet för att vara bundna av detsamma. Ett tredje alternativ är att en viss majoritet av medlemmarna måste ställa sig bakom ett beslut för att detta ska vara bindande också för övriga personer som är medlemmar i den aktuella samverkansformen. I de två sistnämnda fallen kan beslutsproceduren sägas vara demokratisk till sin karaktär eftersom den har sin grund i olika former av medlemsinflytande över beslutsfattandet.